Mot Ö-VIK!
Det går att se på den rådande situationen kring Luleå Hockey på två sätt. Antingen gräver man ner sig fullständigt, hamnar i depression och tinar fram i april. Eller så försöker man kriga, ge allt för laget på läktarna och ständigt hitta små ljusglimtar som kan lysa upp detta totala mörker.
Jag orkar inte vara knäckt längre. Jag orkar inte må dåligt längre. Luleå Hockeys kräftgång har pågått alldeles för länge för att min hälsa, både fysiska och psykiska, ska orka mer. Gårdagens 2-4-förlust mot Skellefteå AIK var ett stort fall framåt.
Framför allt ska Luleå ta med sig andraperioden då man under de första tio minutrarna spelade ut Skellefteå och satte ett ruskigt tryck mot Hanses i Skellefteå-kassen. Ta med er andra perioden och undvik de djupa svackorna under matcherna. Då kommer det att bli bättre. Om det kommer bli bra nog, det är en annan diskussion.
Jag orkar inte vara knäckt längre. Jag orkar inte må dåligt längre. Luleå Hockeys kräftgång har pågått alldeles för länge för att min hälsa, både fysiska och psykiska, ska orka mer. Gårdagens 2-4-förlust mot Skellefteå AIK var ett stort fall framåt.
Framför allt ska Luleå ta med sig andraperioden då man under de första tio minutrarna spelade ut Skellefteå och satte ett ruskigt tryck mot Hanses i Skellefteå-kassen. Ta med er andra perioden och undvik de djupa svackorna under matcherna. Då kommer det att bli bättre. Om det kommer bli bra nog, det är en annan diskussion.
Idag rullar jag och två andra Luleåsupportrar mot Örnsköldsvik. För redan ikväll väntar en ny hyperviktig uppgift för Luleå. Modo borta.
Ett Modo som är utvilat efter att ha varit spellediga fredagkväll (idioti SHL, idioti) kommer bli brutalt tufft för Luleå att besegra. Men som jag nämnde i inledningen. Nu finns det bara positivt tänkande. Nu handlar det om överlevnad. Jag har mått bedrövligt till och från den senaste månaden på grund av min enorma kärlek till Luleå Hockeyförening. Det gör så ont att se laget förlora. Att se världens vackraste idrottsförening inkassera förlust efter förlust.
Igårkväll på Hockeybussen, påväg hem från den svidande derby-förlusten, fattade jag och Johan Grape beslutet att åka ner. Då kan man ju fråga sig: Varför i hela friden åker man 33 mil enkel väg från Piteå när Luleå är inne i en sådan enorm formsvacka, eller "kris", som vissa kallar det.
För att få se en seger? Ja vi hoppas såklart på det, men det finns ingen garanti.
För att få vara med när vändningen sker och Luleå börjar vinna igen? Ja vi hoppas såklart på det, men det finns ingen garanti.
Det enda som det finns garanti för, det är att vi älskar Luleå Hockey så brutalt mycket att vi åker ner av ren kärlek. För att heja fram laget på bortais. För att få se grabbarna kriga ännu en match. För att visa spelarna att vi finns där. Bakom dem. Alltid. För att stolt få bära Luleås färger i en bortaarena.
Igårkväll på Hockeybussen, påväg hem från den svidande derby-förlusten, fattade jag och Johan Grape beslutet att åka ner. Då kan man ju fråga sig: Varför i hela friden åker man 33 mil enkel väg från Piteå när Luleå är inne i en sådan enorm formsvacka, eller "kris", som vissa kallar det.
För att få se en seger? Ja vi hoppas såklart på det, men det finns ingen garanti.
För att få vara med när vändningen sker och Luleå börjar vinna igen? Ja vi hoppas såklart på det, men det finns ingen garanti.
Det enda som det finns garanti för, det är att vi älskar Luleå Hockey så brutalt mycket att vi åker ner av ren kärlek. För att heja fram laget på bortais. För att få se grabbarna kriga ännu en match. För att visa spelarna att vi finns där. Bakom dem. Alltid. För att stolt få bära Luleås färger i en bortaarena.
Klockan 12.00 idag rullar bilen. Att ligga hemma och tjura, det tjänar inget till. Slut upp nu Luleåsupportrar, fatta varandras armar, greppa en halsduk och sjung med ikväll! Oavsett om det är framför radion, TV:n eller på plats.
Luleå behöver vårt stöd. Nu mer än någonsin. MOT Ö-VIK!
// Berra
Hylla Wesslau!
Knappt någon människa som bryr sig någorlunda mycket om ishockey kan ha missat de senaste dagarnas uppståndelse kring Hv71:s målvakt Gustaf Wesslau och dennes agerande efter straffvinsten borta mot Leksand i lördagens SHL-omgång.
Wesslau firade de två poängen med att direkt efter straffläggningen fira och jubla Leksands-klacken rakt i ansiktet. Leksands-fansen var såklart mindre roade över detta beteende från Wesslau, fullt förståeligt. Jag hade själv blivit vansinnig i stridens hetta på läktaren om Wesslau agerat så här mot oss på H-läktaren i Coop Arena.
Däremot hade jag, med lite distans till det hela, hyllat Wesslau och inte mordhotat honom och hans barn som tyvärr förekommit de senaste dagarna.
Mordhoten har Hv71 tagit tag i och Leksand Superstars (Leksand IF:s supporterklubb) har agerat föredömligt genom att utesluta den individ som framfört hoten ur supporterföreningen. Mycket bra!
Wesslau firade de två poängen med att direkt efter straffläggningen fira och jubla Leksands-klacken rakt i ansiktet. Leksands-fansen var såklart mindre roade över detta beteende från Wesslau, fullt förståeligt. Jag hade själv blivit vansinnig i stridens hetta på läktaren om Wesslau agerat så här mot oss på H-läktaren i Coop Arena.
Däremot hade jag, med lite distans till det hela, hyllat Wesslau och inte mordhotat honom och hans barn som tyvärr förekommit de senaste dagarna.
Mordhoten har Hv71 tagit tag i och Leksand Superstars (Leksand IF:s supporterklubb) har agerat föredömligt genom att utesluta den individ som framfört hoten ur supporterföreningen. Mycket bra!
Jag tänker inte gå in djupare kring det negativa i denna historia, alltså mordhoten. Istället vill jag lyfta fram och hylla Gustaf Wesslau. Det Wesslau gör mot Leksand efter matchen är att han SKAPAR KÄNSLOR, detta genom att han VISAR KÄNSLOR.
I dagens slätstrukna SHL där känslor blir mer och mer sällsynt, är det fullständigt underbart att se Wesslaus glädje efter Hv71:s seger. Fler borde ta efter Wesslau. Visst, det är för stunden provocerande att se det som motståndarsupporter.
I ett längre perspektiv tror jag dock att alla är överrens om att detta är något som höjer underhållningsvärdet på ligan i synnerhet och världens bästa sport, ishockey, i allmänhet.
Ishockey är en kontaktsport, och precis som det är socialt accepterat att känslor svallar över under spelets gång vid till exempel avblåsningar och fula överfall, måste man acceptera att det bästa som finns är att vinna. Att vinna är vad allting handlar om. Då måste man få visa känslor, annars är svensk hockey ruskigt illa ute!
Ishockey är en kontaktsport, och precis som det är socialt accepterat att känslor svallar över under spelets gång vid till exempel avblåsningar och fula överfall, måste man acceptera att det bästa som finns är att vinna. Att vinna är vad allting handlar om. Då måste man få visa känslor, annars är svensk hockey ruskigt illa ute!
// Berra
Angående Jaros och Hjelm
Utifrån den diskurs som uppstått på Twitter vill jag nu förtydliga ett par saker som jag hoppas ska bringa klarhet hos er kära motdebattörer.
Till att börja med vill jag förtydliga att jag personligen inte har något emot Christian Jaros. Jag tror oerhört mycket på honom, det finns utan tvekan en enorm utvecklingspotential i denna back som jag verkligen hoppas kommer gynna Luleå Hockey många år framåt!
Jag vill även belysa att huvudpoängen som jag vill lyfta fram, inte är vem utav Christian Jaros och Andreas Hjelm som var bäst i matchen mellan Luleå HF och Leksands IF, torsdagen den 20/11-14.
Det jag reagerar starkt på är varför Andreas Hjelm, enligt min utsago, gång på gång blir väldigt orättvist behandlad i sociala medier. Visst, jag har själv skrivit både en och annan tweet angående Hjelms många gånger bristfälliga försvarsspel, kladdande med puck och andra fadäser.
Igår tycker jag att Andreas Hjelm gör en bra match, framför allt i period två och tre. Andreas kvitterar ut en passningspoäng och +1 i plus/minus-statistiken. Detta ignoreras dock fullständigt av de ”Hjelm-haters” jag har i mitt twitter-flöde. Dessa har tidigare under hösten ständigt varit framme och sågat nummer 33 så fort han tagit ett fel-skär eller råkat slå en icing-puck.
Nu. Total tystnad. Varför?
Christian Jaros gjorde många bra saker igår. Han gjorde även en hel del misstag. Ett felpass i period ett som föranledde Leksands 1-1-mål, samt en GROV markeringsmiss när David Åslin elegant satte 1-3 i inledningen av period nummer tre.
Låt oss leka med tanken att det varit Andreas Hjelm som gjort dessa missar. Twitter hade exploderat, tredje världskriget hade brutit ut och jag tror till och med att Andreas Hjelm fått byta både identitet, stad och klubb.
Skämt och sidor. Det jag vill lyfta fram är att man måste kunna ge Christian Jaros konstruktiv kritik. Jag anser att Jaros är en oerhört lovande talang och jag är fantastiskt glad över att han tillhör Luleå Hockey, klubben i mitt hjärta.
Samtidigt måste man kunna ifrågasätta och poängtera när Jaros gör mindre bra saker, precis som man gör med övriga Luleå-spelare.
Visst, strunta i att ge Jaros kritik. Men då ska inte Hjelm ha en massa dynga och skit så fort han tabbar sig heller. Deal?
Det handlar om ett givande och tagande, både när det gäller Jaros och Hjelm. Det viktiga är att det sker i rättvisa proportioner för bägge spelare. Detta gäller såklart även övriga spelare. Men just nu Jaros och Hjelm eftersom det var dessa två kombattanter som stack ut så tydligt i gårdagens flöde.
Det jag vill landa i är att jag älskar att Jaros får speltid och att han matchas av tränarna. Underbart. Man måste dock kunna kritisera honom också, utan att för den delen såga. Man måste kunna se vilka bitar han behöver utveckla.
Avslutningsvis. Kritisera och hylla. Hata och älska. Jubla och gråt. Det är det livet som Luleåsupporter går ut på och handlar om. Men fördela det rättvist. Att peka ut hackkycklingar som aldrig kan få upprättelse och samtidigt ha "heliga spelare" som aldrig får kritik. Det är bara tröttsamt och löjligt.
Trevlig helg!
// Berra
Christian Jaros gjorde många bra saker igår. Han gjorde även en hel del misstag. Ett felpass i period ett som föranledde Leksands 1-1-mål, samt en GROV markeringsmiss när David Åslin elegant satte 1-3 i inledningen av period nummer tre.
Låt oss leka med tanken att det varit Andreas Hjelm som gjort dessa missar. Twitter hade exploderat, tredje världskriget hade brutit ut och jag tror till och med att Andreas Hjelm fått byta både identitet, stad och klubb.
Skämt och sidor. Det jag vill lyfta fram är att man måste kunna ge Christian Jaros konstruktiv kritik. Jag anser att Jaros är en oerhört lovande talang och jag är fantastiskt glad över att han tillhör Luleå Hockey, klubben i mitt hjärta.
Samtidigt måste man kunna ifrågasätta och poängtera när Jaros gör mindre bra saker, precis som man gör med övriga Luleå-spelare.
Visst, strunta i att ge Jaros kritik. Men då ska inte Hjelm ha en massa dynga och skit så fort han tabbar sig heller. Deal?
Det handlar om ett givande och tagande, både när det gäller Jaros och Hjelm. Det viktiga är att det sker i rättvisa proportioner för bägge spelare. Detta gäller såklart även övriga spelare. Men just nu Jaros och Hjelm eftersom det var dessa två kombattanter som stack ut så tydligt i gårdagens flöde.
Det jag vill landa i är att jag älskar att Jaros får speltid och att han matchas av tränarna. Underbart. Man måste dock kunna kritisera honom också, utan att för den delen såga. Man måste kunna se vilka bitar han behöver utveckla.
Avslutningsvis. Kritisera och hylla. Hata och älska. Jubla och gråt. Det är det livet som Luleåsupporter går ut på och handlar om. Men fördela det rättvist. Att peka ut hackkycklingar som aldrig kan få upprättelse och samtidigt ha "heliga spelare" som aldrig får kritik. Det är bara tröttsamt och löjligt.
Trevlig helg!
// Berra
