luleberra

Knappt någon människa som bryr sig någorlunda mycket om ishockey kan ha missat de senaste dagarnas uppståndelse kring Hv71:s målvakt Gustaf Wesslau och dennes agerande efter straffvinsten borta mot Leksand i lördagens SHL-omgång. 

Wesslau firade de två poängen med att direkt efter straffläggningen fira och jubla Leksands-klacken rakt i ansiktet. Leksands-fansen var såklart mindre roade över detta beteende från Wesslau, fullt förståeligt. Jag hade själv blivit vansinnig i stridens hetta på läktaren om Wesslau agerat så här mot oss på H-läktaren i Coop Arena. 

Däremot hade jag, med lite distans till det hela, hyllat Wesslau och inte mordhotat honom och hans barn som tyvärr förekommit de senaste dagarna. 

Mordhoten har Hv71 tagit tag i och Leksand Superstars (Leksand IF:s supporterklubb) har agerat föredömligt genom att utesluta den individ som framfört hoten ur supporterföreningen. Mycket bra! 

Jag tänker inte gå in djupare kring det negativa i denna historia, alltså mordhoten. Istället vill jag lyfta fram och hylla Gustaf Wesslau. Det Wesslau gör mot Leksand efter matchen är att han SKAPAR KÄNSLOR, detta genom att han VISAR KÄNSLOR. 

I dagens slätstrukna SHL där känslor blir mer och mer sällsynt, är det fullständigt underbart att se Wesslaus glädje efter Hv71:s seger. Fler borde ta efter Wesslau. Visst, det är för stunden provocerande att se det som motståndarsupporter.

 

I ett längre perspektiv tror jag dock att alla är överrens om att detta är något som höjer underhållningsvärdet på ligan i synnerhet och världens bästa sport, ishockey, i allmänhet. 

Ishockey är en kontaktsport, och precis som det är socialt accepterat att känslor svallar över under spelets gång vid till exempel avblåsningar och fula överfall, måste man acceptera att det bästa som finns är att vinna. Att vinna är vad allting handlar om. Då måste man få visa känslor, annars är svensk hockey ruskigt illa ute! 

 

// Berra