Tack för allt, Robin!
Idag, måndag förmiddag, nåddes vi alla av det oerhört tråkiga beskedet att Robin Jonsson tvingas avsluta sin hockeykarriär. Den opererade ryggen håller inte för fortsatt spel och utgör en risk för Robins framtida hälsa. Och hälsan måste i alla lägen gå först, så är det.
Robin Jonsson hann med och representera Luleå Hockey under sex säsonger. När man tittar tillbaka på dessa sex säsonger är avgörandet i den sjunde och helt avgörande kvartsfinalen 2011 mot Djurgården självklart det minne med Robin som sticker ut. Chris Abbotts finkänsliga hemmåtpet och Robins BOMB som skickade Luleå vidare till semifinal.
Den soliga vårsöndagen i slutet av mars kommer jag aldrig i hela mitt liv att glömma. När Delfinen exploderar och undertecknad på något märkligt sätt, från att som vanligt ha stått nästan högst upp på H-läktaren, plötsligt ligger längst ner på ståplatsläktaren efter ditt avgörande. Tack Robin för att du skänkte mig ett av mina absolut största idrottsminnen.
Under dina sex säsonger bidrog du inte bara med ett oförglömligt övertidsmål. När folk frågar vad jag tycker om Robin Jonsson får jag alltid rysningar över kroppen. Du var en spelare som man kände sig trygg med att gå ut tillsammans i krig. Du gick längst fram i varje slag. Du ledde dina mannar. Ditt solida och alldeles enastående defensiva backspel är något av det absolut bästa jag någonsin skådat i Luleå Hockey, och höll enligt mig högsta internationell klass.
Tack för dessa sex säsonger Robin. Lycka till i framtiden med vad du än sysselsätter dig med. Idag sörjer vi Luleåsupportrar, men gläds samtidigt åt att du kommer må bra i framtiden.
För mig kommer du alltid att vara en sann Stålman med hjärtat på rätt plats. I Norrbotten.
Tack för allt. Robin Jonsson #39.
// Berra
Kommentarer
Trackback
